Freddys katt

Freddys katt

när herr Larsson sa till mig en kväll ”så där får ingen göra!”
trodde jag att världen sprack, jag rusa upp och drog
för vi hade träffat Freddys katt och började bli möra
jag var cowboy på en häst och polarn’ satt och log

sedan blev det kaos och jag tog på mig båda skorna
tredje parten hade sagt att jag var psykiskt sjuk
men jag var för bäng och fatta inte att han skoja
och drog med mig Larsson ut för läget var akut

jag blev jagad av en hel armé och börja därför springa
polarn’ han hann inte med och sprang åt annat håll
bilarna som kom mot mig de börja alla blinka
jag fick panik och ville bort och få en annan roll

sen så blev det svart ett tag, tyvärr så kom polisen
de höll fast mig hårt men jag var glad och flörta med en tjej
ville in i bilen men min hjärna fick ett frispel
tiden den blev satt ur spel en väldigt konstig grej

jo, men till slut så satt jag äntligen där i den sköna bilen
och jag skrek ”vi måste dra, nu kommer snart armén!”
bilen åkte fort iväg och jag fick sköna stilen
trodde att vi for iväg mot festens glada ben

men tydligen så var det fel vi kom ju till stationen
jag förhördes av en vacker dam jag tror nog att hon log
plötsligt blev allt sjukt igen med läskiga fiktioner
för de tryckte mig mot marken och jag trodde att jag dog

rymdens alla stjärnor flög förbi mig när jag låg där
fast i dödens vänterum och vänta på min tur
sedan när jag vakna hörde jag en liten fågel
undra var jag var nånstans, fick syn på en filur

stort grått skägg det hade han och ficklampa i handen
fråga om jag såg hur många fingrar som där fanns
jag sa rätt och fick då gå jag gick iväg mot vattnet
virrigt undra jag om jag var kvar i samma land

nu så är min saga slut jag la mig trött på marken
ville bara sova slött och glömma denna natt
allt var lugnt och skönt tillslut där i den sköna parken
aldrig att jag glömmer bort den feta Freddys katt

Comments are closed