Ropsten blues

Ropsten blues

jag känner en som döden tog
under jord där ligger han som dog

i farstun hängde han i ett par dar
hemma hos sin käre mor och far
men av han finns inget alls här kvar

jag lägger mig och sover som ett barn
har inte fått en blund på flera dar

vi var bland vänner mitt i denna stad
du sa ”nej jag måste bara dra!
men vi ses tillslut en vacker dag”

i Ropsten bodde du min gamle vän
jag råka ta en sväng bort dit igen

en annan vän hon dog av överdos
nu står jag och darrar som en ros
jag har vaknat upp i Ropsten blues

Comments are closed